Geometri är en del av matematiken som används för att kunna räkna ut area, volym och omkrets. Den första formen av geometri användes redan i Babylonien och Egypten runt 3 000 år innan Kristus. Den skapades för att främst kunna användas under konstruktion och astronomi, men även andra sorters hantverk. De allra första skrifterna som handlade om geometri skrevs av Rhind Papyrus och Moscow Papyrus som kom från Egypten.
Flera babyloniska tavlor som är gjorda av lera, ger bevis på geometrins långa och rika historia. I Egypten fanns det även många tidiga varianter av solklockor som endast kunnat byggas med hjälp av geometrin. Medan det finns många bevis för att geometrin har funnits längre, finns det ingen kunskap om när exakt den kom till. Det enda vi vet med säkerhet är att den har funnits med sedan en väldigt lång tid.
Utvecklingen genom tiden
Det var i Grekland som geometrin fortsatte att växa och byggde sig vidare till den utvecklade metod det är idag. Thales Miletus använde kunskapen för att exempelvis kunna mäta avstånd mellan skepp och land. Pythagoras var den som utvecklade Pythagoras sats som är en viktig del av geometrin. Detta är dock inte bekräftat eftersom Pythagoras sats är en teori som har funnits väldigt länge och det finns inte bevis för att han skulle vara den första.
En av de viktigaste personerna i geometrins utveckling var Eudoxus. Han uppfann en metod som gjorde det möjligt att räkna ut både volym och area på kurviga siffror. Det i sig skapade en teori i att kunna undvika omättliga storlekar. Euclid var nästa person som skapade framgångar och är känd genom sin bok Elements som innehåller flera matematiska metoder som fortfarande används idag. Han fortsatte arbeta på boken hela livet och gjorde den till ett logiskt ramverk.
Under 1700-talet framkom två nya metoder inom geometrin. De kallades för analytisk geometri och ekvationer som togs fram av Rene Descartes och Pierre de Fermat. Med dessa metoder gick det att utveckla kalkyler och fysik som används inom vetenskapen. Utvecklingen i geometri fortsatte även under 1900-talet då non-Euclidean geometrier kom fram. Vi studerar fortfarande geometri idag och utvecklar den gamla läran till flera nya metoder medan vi håller oss kvar i den gamla grunden.
